Det finns en stor mängd begrepp som faller under benämningen» social hållbarhet» eller» sociala aspekter i visionen om hållbar utveckling» som en del föredrar att kalla det. Beroende på om helheten i visionen delas in i endast tre dimensioner (social, ekonomisk och miljömässig) eller många fler (där t ex kulturella och institutionella särskiljs som egna dimensioner) får social hållbarhet olika betydelser. Denna otydlighet i visionen om hållbar utveckling har skapat vissa problem. Exempelvis har demokratiska aspekter, dvs hur samhällsförändring går till, ibland hamnat utanför definitionen av hållbar utveckling. Som om det fanns en utanförstående part med tillräcklig kunskap och integritet att fatta» det enda rätta» beslutet baserat på information och kunskap som produceras i samhället. Att detta är en utopi i dagens komplexa samhälle kanske de allra flesta kan skriva under på, men trots det hänger sig ibland kvar idén om att dialog-och beslutsprocesser inte ska inkluderas i visionen om hållbar utveckling. Och således heller inte i forskning om olika företeelser, exempelvis i forskning om hur hållbart byggande ska gå till. Det är företrädare för den idén som föredrar att begränsa beskrivningen av social hållbarhet till aspekter som t ex välfärd, standard, hälsa och trivsel. Den idén bygger på att de demokratiska system vi har idag är bra, att de duger gott att hantera de lokala och globala samhällsutmaningar vi står inför. Representanter för den andra idén lägger i social hållbarhet till aspekter som t ex samverkan, medinflytande och reell maktförskjutning. Den idén bygger på att man är mer kritisk till rådande demokratiska system och menar att de måste utvecklas betydligt om vi ska klara de samhällsutmaningar vi har för dörren. Detta kapitel handlar om ett forskningsprojekt om hållbart byggande som tar avstamp i den senare idén.