Tidskriften Utbildningsvetenskapliga studier har som syfte att erbjuda skribenter möjligheter att publicera vetenskapliga texter inom forskningsfälten utbildningsvetenskap, pedagogik och didaktik. Ambitionen med tidskriften är att texterna ska komma till användning för en bred läsekrets med intresse för de frågor och områden som tas upp i respektive text eller temanummer. Samtliga bidrag som publiceras har behandlats i seminarieform och granskats av en eller flera forskare, samt redaktionsrådet. Detta temanummer är dedikerat till professor Göran Fransson som hastigt lämnade oss i april 2021. Det gemensamma, kollektiva, respektfulla samtalet var Görans signum. I sin roll tillät han och bidrog till att alla stärktes och fick möjlighet att fördjupa sin kunskap om didaktik. Samtliga författare i denna rapport deltog i en kompetensutvecklingsinsats inom didaktik, vid Institutionen för Utbildningsvetenskap, som leddes av Göran Fransson, professor i didaktik. Texterna har växt fram, diskuterats och granskats i seminarier som en förlängning av kompetensutvecklingen. De har på så sätt utvecklats men också bidragit till fortsatt fördjupning om didaktik.

Syftet med numret är att visa på didaktikens mångfald; att kommunicera de olika aspekter som kommit fram genom kompetensutvecklingen, men inte minst är syftet att ge exempel på hur didaktiken kan bidra inom många olika verksamhetsområden inom utbildning. Didaktik är inte entydigt utan kan förstås som kunskapsområde, vetenskaplig disciplin och teoribildning. Det som är gemensamt för texterna är deras gemensamma tematik där relationen mellan teori och praktik inom det utbildningsvetenskapliga fältet problematiseras. Texterna är att betrakta som inspel och bjuder in till fortsatt dialog om didaktik i stort och smått. Första texten i rapporten, skriven av Marcia Håkansson Lindqvist, är en didaktisk reflektion kring denna kompetensutvecklingsinsats för lärarutbildare. Reflektioner som synliggörs i texten är bland annat hur en kompetensutvecklingsinsats kan bidra till att utveckla nya kunskaper inom didaktik. Därefter gör Agneta Persson i nästa kapitel en betraktelse av hur lärares och rektorers kunskaper och erfarenheter kommer till uttryck i Samverkan för bästa skola. Christina Widmark Saari resonerar i sin essä runt transspråkande undervisning där språklig och kulturell mångfald står i fokus och ämnar utveckla en didaktisk modell för arbetet med detta område. Helene Dahlström och Malin Norberg beskriver och