I många språktekniska datortillämpningar är det värdefullt att kunna dela upp sammansatta ord i deras beståndsdelar. Exempelvis får man fler träffar vid informationssökning om även dokument som bara innehåller sökordet som förled i en sammansättning hittas (Dalianis 2005). Andra tillämpningar är automatisk avstavning, där man helst vill ha avstavningar gjorda i sammansättningsgränsen, och maskinöversättning, där översättningslexikonet förmodligen inte innehåller så många sammansättningar, men däremot sammansättningens beståndsdelar.